Har avverkat mina 11 timmar på jobbet och de var inte så hemska som jag hade inbillat mig att de skulle vara. Kan bara inte i min vildaste fantasi förstå hur man kan lägga ett schema med en arbetsdag på 11 timmar...VANSINNE...!!! Hur många småbarnsföräldrar kan (och vill) jobba så??!!!??? Lätt iofs att sätta schema när man inte behöver jobba det själv...
Nåja, det är bara tillfälligt så jag ska nog överleva :)
Prinsessan åkte till sin pappa idag, de har åkt till Gävle för att besöka Furuviksparken. Roligt för henne att få komma ut på en massa skoj...delat boende = dubbelt av allt... På gott och ont...
Apropå skoj så var vi (prinsessan och jag) till Stockholm på minisemester. Det var vi två, min syster o prinsessans bästiskusin T.
Vi åkte hemifrån vid 9-tiden på morgonen och var i Stockholm 16.30...dryg resa men värd varenda minut :) Resan gick jättebra, tack vare bästiskusinen (10 år) som var en klippa!
En timme senare kom bästissyster från Karlstad och vi åkte till hotellet. Där hade vi lyxturen att få var vårt rum, i samma rum. Härligt värre att kunna stänga dörren efter sig så man kan fisa och snarka ifred :)
Upp tidigt på fredagen för att åka ut till Skansen :)
Enligt de flesta väderprognoser så skulle det bli katastrofväder hela helgen, men vi fick inte en droppe på oss på hela fredagen!
Nåja...tillbaka till Skansen...
Vi började med ett besök på Akvariet där vi fick se en massa läskiga djur (krokodiler, spindlar, ormar, grodor med mera). Prinsessans ögon var som tefat mellan varven och mer än en gång så försökte hon klättra in till djuren, vilket jag dock bestämt satte stopp för :)
Lemurerna var nästa höjdpunkt. Se korten så förstår ni varför :)
En annan av dagens höjdpunkter...
Tyvärr så är Skansken så makaslöst stort så vi missade en hel massa saker, som vi först efteråt insåg att vi ville se. Systeryster till exempel, hon missade en hel utställning om PANSÉER...till vår stora lycka men hennes stora sorg :)
Jag hade gärna velat se glasblåsning...men men... Orken började tryta hos barnen och vid 16-tiden gav vi upp för att åka tillbaka på hotellet för att göra kväll (åt medtagen pizza på rummet). Trötta som troll dörnade vi av tidigt :)
Lördagen var lugnare. Vi tog det lugnt på morgonen, packade och åt frukost i lugn och ro. Efter att ha dumpat bagaget på Centralen tog vi en sväng ut till Fjärilshuset och Hagaparken.
Fjärilshuset var faschinerande! Vilka otroligt vackra fjärilar och fiskar det finns! Det var "riktig" regnskog där inne och med t-shirt och jeans så badade vi ganska snabbt i våra egna kläder :) Prinsessan var hypnotiserade av alla vackra (och stora) fiskar som fanns där och hade hon fått sin vilja igenom hade hon nog gärna badat med dem också :)
Tog efter det en härlig promenad i Hagaparken och en sväng runt kronprinsessan Viktorias blivande hem...stort men inte magnifikt vackert som jag tycker ett slott ska vara... :)
18.30 satte vi oss på tåget för att återvända till härliga underbara långsamma stillsamma Norrland igen :) Prinsessan sov så gott som hela vägen hem, och jag förstår varför :)
Det var lite om vår minisemseter i vår huvudstad :)
I övrigt så är det rätt så hyfsat. Kände mig rejält låg i morse och allt kändes skunk, men efter att ha analyserat saken så inser jag att jag gör en höna av en fjäder. Mina problem är inte några som inte går att fixa till...hoppas jag...
Det som oroar mig mest är prinsessans matvägran. Hon har aldrig varit en storätare, men nu är det katastrofalt hur lite hon äter. Fem matskedar yoghurt till frukost, 2 tunna skivor blodpudding till lunch, en halv skiva falukorv och en matsked makaroner till middag och i princip inte något till kvällsfika (ett exempel på en dag). Vi har testat allt och nu har vi gett upp. Nu får det bli på hennes villkor. Vill hon inte äta då slipper hon, vill hon äta får hon det, vill hon bli matat så gör vi det...och så vidare...
Förhoppningsvis är detta "bara" en fas i hennes utveckling och i värsta fall är det en protest över hennes livssituation...vi får avvakta och se... Hennes allmäntillstånde är helt okej så hon mår inte dåligt på något sätt...det är nog jag som mår sämst. Känner mig som en urusel mamma som inte kan få min egen dotter att äta...ångestframkallande...
Nej hörrni...nu har jag skrivit på tok för mycket. Men, det är nog mer för min egen skull jag skriver än för andras...
Ha det gott, så hörs vi :)
Kram, B.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar