Jag blir helt ställd och finner mig inte men en äldre farbror med hund, som står strax bredvid oss, skrattar minsann förnöjt och tycker att barn är rara.
Själv försöker jag mest klura ut varifrån hon fick impulsen att jämnföra sin räckvidd mot höjden av mina tuttar. Hmmm. Jag fick dock aldrig någon riktig förklaring till händelsen men jag hör namnet Sigmund Freud mässas någonstans djupt inne i mitt undermedvetna.
För Prinsessan var det bara ett simpelt konstaterande men för mig var det något mer än så. Något som jag var tvungen att analysera och vända in och ut på fast det egetligen är en fullkomligt normal fundering hos en 4-åring.
När chocken hade lagt sig fick jag mig dock ett gott skratt tillsammans med min älskade lilla skrotunge :)
I övrigt har dagen varit helt igenom mysig.
Tanken var att vi skulle stanna hemma hela dagen och bara ha det gott men planerna ändrades till ett besök i stan med fika och köp av ett stycke Polly Pocket till Prinsessan. Bortskämd? Nähäää. Eller. Sanningen lutar nog mer mot periodbortskämd.
När vi kom hem så stannade vi ute en stund och lekte lite i snön.
Snöbadar...
Nu ligger Prinsessan och sover, sedan ca en timme tillbaka, och jag ska stöka undan det värsta innan jag kastar mig i sängen för en god natts skönhetssömn.
I morgon är det onsdag och Prinsessan ska till R på eftermiddagen. Tungt.
Sov gott!
B.
3 kommentarer:
Jag tror faktiskt hon sa det till mig med då jag träffade henne sist. På demonstrationen. =) Mitt svar blev bara: Men har du blivit så lång nu! OJ vad du växer!
Jaaaaa! svarade hon galet stolt!
=)
hahaha!! Då är frågan, har prinsessan blivit himla lång - eller.... Närå! Klart det är flickan som växer, inte mamma som krymper :D
Det ÄR rart med barn :)
Liza: Vilken rackarns onge hon är :)
Nannis: Blir jag något mycket korta får jag snart komplex :)
Skicka en kommentar