Tomt...

...i huset nu när Prinsessan har blivit hämtad av sin pappa :(
Atmosfären, eller vad jag ska kalla det, blir så annorlunda så jag nästan kan ta på det, när hon har åkt iväg. Det tar ett tag innan jag har återhämtat mig och kommer igång igen :)
Nu har hon i allafall åkt och det är som sagt tomt och tyst. Tur att M är hemma så jag har någon annan att "tövla" :)

Idag hände något som värmde mitt moderliga hjärta :)
Prinsessan hade klipptid klockan 9 i morse och när vi var klar hos frissan så bestämde vi oss för att åka till en lekpark inne i stan. När vi kom dit var Prinsessan det enda barnet där, vilket inte är konstigt klockan 10 på förmiddagen en vardag, så jag fick leka med henne. I allafall så ser vi ett gäng med barn komma gående efter gångvägen och de hade gula västar på sig, vilket betyder att det mest troligt är en dagisgrupp. När de kommer närmare oss och Prinsessan förstår att det är HENNES DAGISGRUPP, som hon knappt har träffat sedan början på juni, är lyckan total! De tefatsögonen och den glädje som Prinsessan utstrålade just då är obetalbar! Hon rusade iväg mot gruppen och dagiskompisarna rusade mot henne, och det var en glädje som var helt underbar. Dagisbarnen kramades med henne, fröknarna kramades med henne och alla var överlyckliga :)
Där står jag mitt i alltsammans och blir alldeles varm om hjärtat och tårarna vill komma! En helt underbar känsla :)

Varför var det här ögonblicket så fantastiskt då?! Herrejösses, barn blir väl nästan alltid glad av att se varandra...eller?!??!!
Jo, jag tror faktiskt att jag är lite neurotisk när det gäller min dotter...och speciellt när det kommer till mobbning :)
Jag var själv mobbad från förskolan och upp i höstadiet och därför tror jag att jag spetsar öronen lite extra. Jag vill gärna veta om hon leker med de andra barnen på dagis, om hon får leka med de andra barnen (för de andra barnen), om hon själv är snäll med de andra i gruppen och så vidare...
Iochförsig en ganska normal moderlig nyfikenhet skulle jag tro...men icke dessto mindre viktig för mig :)

95% av gångerna är givetvis min "stissighet" obefogad men jag känner ändå att jag redan nu vill förberede Prinsessan på vad mobbning är, vad som är acceptabelt och inte acceptabelt och att man har rätt att säga ifrån om man tycker att något är fel...och så vidare...
Vissa saker tror jag man måste börja "drilla" redan nu, bland annat detta.

Hursomhelst så värmde den lilla episoden mitt hjärta och jag fick mina farhågor rejält motbevisade...hon är ju hur populär som helst... Är jag egentligen förvånad?!?? ;)

Kramen!
B.