Wakeup call...

Ännu en helt underbara dag!
Planerna blev inte prcis som vi hade tänkt oss, men de blev mycket bra ändå...och kanske till och med bättre:)

Vaknade klockan 9 i morse, vilket betyder att prinsessan har slagit rekord! Jag tror aldrig att hon har sovit så länge någon gång tidigare...underbart!!! Solen strålade ute och det var hur underbart som helst.
Planerna för dagen var från början att åka in till stan och mysa hela familjen, ta en fika någonstans och shoppa nya byxor åt M. Eftersom vädret var så +++++bra så ändrade vi planerna och åkte på Risön (stans utomhusbadhus) i stället.
Hade en fantastiskt härlig eftermiddag med goda vänner, duktiga barn, glass och mycket bad...bara toppen med andra ord...

Som avslutning på baddagarna så avrundar vi alltid med en stund i lekparken där det bland annat finns en klätterställning, rutschbana och gungor. Allt flöt på bra, barnen lekte och E och jag satt och surrade i skuggan...trevligt...
Då hände det, som får en att vakna upp och återkomma till verkligenheten. Prinsessan var på en av gungorna och i klätterställningen var det några pojkar som busade. Jag släppte fokus från prinsessan i en kort stund för att kolla på grabbarna som slingrade sig som apor i klätterställningen. Bredvid mig sitter E som jag hör säger nått i still med: -Ihhhh...men gud...men gud...
Jag tror att hon menar grabbarna som klänger runt men sedan skriker hon: -Stoppa gungan, stoppa gungan...
Jag vänder mig om för att kolla vad det är som händer...och där på marken sitter prinsessan och skriker...
Hon har då tydligen ställt sig upp på gungan, gungat riktigt högt och släppt ena handen. Detta gör att hon åker av gungan men håller sig fortfarande fast med ena handen. När hon tappar taget gör hon en frivolt i luften och landar på magen!!!
När jag kommer ner till henne så gråter hon, har fulla munnen med sand och lite i ögonen och i håret. Tack och lov så har hon inte tappat medvetandet hinner jag tänka på vägen ner. När vi sitter där så frågar jag vart hon har gjort illa sig...i lillfingret, svarar hon.
Eftersom hon ett X antal gånger har slagit sin mun och ögon (slagit lös tänder, fått fläskläppar, blåögon etc) så tror jag per automatik att hon har gjort illa ansiktet.
Hon fick skölja munnen med Festis och torka bort sanden från ansiktet och ögonen...sedan var det lek igen!!!

Tänk vad fort det kan gå! Från den ena minuten till den andra, för det handlade inte om mer. Jag vände inte bort blicken för någon lång stund, men under den stunden hinner hon få upp en fart på gungan (som jag garanterat inte hade lovat henne om jag hade sett det), släppt taget och fallit.

När saker händer, i mitt eget liv och i andras, så kan jag inte låta bli att tänka att det är en mening med allt. Allt händer av en orsak. Inte för att jag kan förstå vad meningen med att prinsessan skulle ramla, för det kan jag inte förstå riktigt... Men hade jag sett själva fallet så hade jag säkerligen svimmat av...så känns det i alla fall...

Tankarna går runt i huvudet och jag mår verkligen uselt över det som hände...varför vände jag mig bort, varför varför varför???... Alla mammor vet nog vad jag pratar om...man har ständigt dåligt samvete över det tråkiga som händer ens barn...

Prinsessan klarade sig dock bra och jag tror hon mest blev rädd. Hon är precis som vanligt, har inte ont någonstans och ingen hjärnskakning verkar det ha blivit. Tack och lov så landade hon på magen...E fick återge händelsen ett flertal gånger...

Summa summarum av detta...prinsessan har lärt sig att man INTE står upp på gungan och jag har lärt mig att saker händer med blixtens hastighet...OCH JAG SKA BEHÅLLA FOKUS PÅ DET SOM ÄR VIKTIGT!

Må gott!
B.